The perks of being a wallflower

Hej vännen!
Den här bloggen vart lite väll död nu. Men ensak som vissa kanske inte förstå med i alla fall mig är att jag inte klarar av att vara med människor jag inte känner! Jag blir nervös och stressad av att prata med någon jag inte känner. Jag vet inte hur det har blivit såhär. Och jag vill egentligen inte att det ska vara såhär. Jag vill vara som min mamma och syster. Dem kan prata med folk dem inte känner och vara hur trevliga som helst. Jag däremot, sitter mest i bakgrunden och tar in alla ord dem säger och lyssnar noga på dem. Letar efter detaljer.
 
Ett ord som jag oftat säger att jag har, för att folk ska förstå mig bättre är '' Socialfobi''. Nu vet jag inte vad man ska ha för att bli just diagnoserad som Socialfobi. Men ordet i sig förklarar varför jag inte gillar att prata med folk. Många kanske inte tror mig. Men det behöver ni inte göra heller. Allt jag vill, är att ni ska förstå att det inte är så lätt för mig att prata med människor.
 
Vad menar jag med att jag har socialfobi då? Varför kan jag inte prata med människor jag inte känner? Jag blir helt enkelt nervös. Jag vet inte vad jg ska säga för att människan jag pratar med inte ska tycka att jag är konstig. Jag oroar mig för sådant hela tiden. Att det jag säger kanske gör så att folk hellre vill vara vän med någon annan än en konstig människa som mig. Det är det som gör mig nervös. Att någon ska tycka att jag inte är tillräckligt ''norma'' för att ha som en vän. Det är lite svårt att förklara det hela. Men jag hoppas att du förstår mig. Jag känner också oro över att folk ska snacka skit bakom min rygg och förvrida det jag hade att säga. Att jag kanske försökte säga något snällt men att någon inte tyckte om att just jag sa det, så dem förvrider jag sa och gör det till något värre. Jag försöker att alltid tänka på hur jag ska formulera mig. Men det tar ofast för lång tid för mig att komma på vad jag ska säga. Och tänk om jag säger för mycket? Att jag aldrig slutar prata utan bara pratar på och att det stör personen i fråga. Då brukar jag få ångest över vad jag sagt. Jag kan lega vaken jätte länge och bara tänka på att jag skulle ha sagt något annat. Tänk om den tog illa upp eller inte... Förstog vad jag sa? 
 
Det är därför jag har så svårt att få vänner. För att jag inte vågar prata. Jag har en fobi över att prata, just för att jag får ångest över vad jag sagt, jag är rädd för vad de andra har att säga till mig, jag är rädd för att såra någon när jag egentligen kanske vill säga något snäll. 
 
Nu vet jag inte var det här blogg inlägget leder till. Och du behöver inte tro på mig. Bara förstå att jag inte har det lika lätt som dig att börja prata med någon. 
 
Kram
Johanna.